Jag står precis vid gränsen

 

På onsdagen åkte jag tillbaka hem för att stiga upp betydligt mycke tidigare än vanligt (lazy ass Karis)  för att på torsdagmorgon se penkkis morgonsamlingen. Kändes som en evighet sen man själv kastade karkki, skrek som en galning och stod uppe på flaket, fast det bara var ett år sen. Det har hunnit hända så mycket att det känns mer som om det var flera år sen. Skulle anyday göra det om! Fick inte världens bästa bilder från morgonsamlingen men satsade istället på filmandet, sku gärna höra våra sånger pånytt. Fast flera sa att man inte hörde något vad vi sjöng på grund av allt annat ljud..

// On Wednesday I went back home so that I could see my friends "penkkis" morning assembly on Thursday. Feels like ages ago when we ran around in school throwing candy on everyone, screaming our lungs out and drawing with neon color on peoples faces. It was actually only a year ago! Seems crazy but so much has happened the past year that it feels like so long ago. But I would anyday to it over again! Didn't get so many good pictures from inside, instead i focused on filming the songs. Would really like to hear our songs again, eventhough people said that they couldn't hear that much singing because of all the other noise..

This entry was posted on 17 February 2013 . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 . You can leave a response .

Leave a Reply

-