Nu är det slut på vintern och cykeln är framtagen för i år. Gav den ett fint namn också. Kexet, snabbast i Åbo if you ask me.
Veckan som gått har hämtat med sig vår väder, balkong häng, kreativitets overflow och annat fint. Men också zero motivation, oklarhet, klarhet och allmänt övertänkande.
Det känns som att snubbla innan mållinjen men att inte ha krafter att stiga upp och fortsätta den sista biten. Slutspurten för perioden borde vara i full gång men det blir bara inte till. Inte på något sätt.
Och obalansen. Något som man omedvetet söker sig till. För att kunna känna. För att få känna på hur livet egentligen smakar. För att inte nöja sig med det medelmåttliga. För att inte spela det säkra kortet.
Jag ser klarheten. Jag förstår. Samtidigt känns allting oklarare än någonsing. Det tar sin tid att komma till den perfekta obalansen.
Hej halva mars, här är vi nu.
